Michelle-Mariolina, 21 years old, Swedish/Estonian living in Nice, France.

Post Top Ad

EVENING THOUGHTS


Here are a few sentences from my diary that I found now:

"I cried yesterday, Dad. Before I went to sleep. Not that I was sad. Not that I was happy and cried for joy either. They just ran. Quiet gentle tears.

I have just finished the second year of high school, Daddy. Last time you saw me I was 13 and was in sixth grade. Now I'm 18 and adult, soon anyway.

When I cried yesterday, it hit me that I go through all these great things in my life. "
Today I'm soon turning 21 years. I'm a grown woman already, I left home and now live in another country with my boyfriend. It's crazy that I write this. Because sometimes I feel like the little girl who goes to school, writes sad texts and longing for that true love. At the same time, I have gone through so much, and I feel today so strong and so sure of myself and what I do.

Sometimes I think of her. 13-year-old little me. And how proud she would have been over me as I am today. And I think of my father. On how much I wish I could sit down and talk to him about everything that happens in my life right now.

I just wanted to write a little bit. I feel so happy and grateful for the life I live today.

It's crazy how life can change.


///



Här kommer ett par meningar ur min dagbok som jag fann nu:
"Jag grät igår, pappa. Innan jag skulle sova. Inte för att jag var ledsen. Inte för att jag var glad och grät av glädje heller. Dom bara rann. Tysta stilla tårar.

Jag har precis gått ut andra året på gymnasiet, pappa. Sist du såg mig var jag 13 och gick i sexan. Nu är jag 18 och vuxen, snart i alla fall.

När jag grät igår så slog det mig bara att jag går igenom alla dessa stora händelser i mitt liv. "


Idag är jag alldeles snart 21 år. Jag är en vuxen kvinna redan, jag har flyttat hemifrån och bor nu i ett annat land med min sambo. Det känns galet att jag skriver det. För ibland så känner jag mig som den där lilla tjejen som går till skolan, skriver texter och längtar efter kärlek. Samtidigt så har jag gått igenom så otroligt mycket, och jag känner mig idag så stark, och så säker i mig själv och med vad jag gör.

Ibland tänker jag på henne. 13-åriga lilla jag. Och på hur stolt hon skulle varit över mig som jag är idag. Och så tänker jag på pappa. På hur mycket jag önskar att jag kunde sitta ner och prata med honom om allt som händer i mitt liv just nu.
Jag ville bara skriva av mig. Jag känner mig så glad och tacksam över det liv jag lever idag. 

Det är galet hur livet kan förändras. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Post Top Ad

My Instagram